Ordet shaman kommer från tungusspråket och betyder "den som vet". En shaman är en helare av hjärna, hjärta och omständigheter eller uttryckt med andra ord kropp, själ och miljö.
En shaman kan inom olika kulturer vara en vara medicinman, präst eller psykisk helare men medicinmannen etcetera är inte automatiskt en shaman. Shamaner läker förhållanden mellan kropp och hjärna, mellan människor och omständigheter, mellan människor och naturen och så vidare. Shamaner hjälper också själen tillrätta efter döden och sitter därför ofta hos döende. Shamaner vet tingens sanna natur och ser även det som är dolt för andra. De kan också hitta borttappade eller stulna själar och leder ofta ceremonier. Shamaner arbetar via trumresor, trumningar, dans och sång och annat som gör att de reser in i andevärlden.
En shaman är på ett sätt en andlig anarkist som inte följer dogmer och färdigställda ritualer utan själv plockar ihop kunskap och fungerande metoder från olika håll. Detta kräver naturligtvis ingående kunskap om sambanden där den kunskap man väljer ingår, annars blir det lätt fel eller verkningslöst. Shamanism är ett hantverk, inte en religion. Däremot så är man en animist eftersom man vet att allt lever. När du helar andra helar du också dig själv och medan planeten transformeras händer likaledes med dig själv. Kunskap och redskap måste användas för att komma till nytta och förstås till fullo.
En shaman är en aktiv, kreativ person som kastar sig huvudstupa in i livet. Rollen som passiv beundrare faller inte i smaken utan en shaman tittar, tänker och skapar, en trädstam blir så en oändlig resurs... Eller som Bear Heart uttrycker det; "Om man bär på mycket medicin kan man inte relatera till småprat för att fördriva tiden. Det är bara en meningslös sysselsättning".
Shamaner finns i alla världdelar sedan urminnes tider; Afrika, Asien, Australien, Syd- och Nordamerika, däribland de kända från Sibirien och Mongoliet och förr (och nu) i Europa där de till exempel representerades av benandanti. Det intressanta är att de alla använder ungefär samma metoder trots att det förr inte pratades högt om dessa. (Med andra ord fungerar de!)
En shaman kan både vara man eller kvinna, hos aztekerna sägs det att kvinnorna har lättare för att bli bra shamaner än män. (Hos en del folk blir kvinnorna shamaner först när de inte längre föder barn. Det kan vara svårt att få tillräcklig ro om man har huvudansvaret för barnen! Men sedan sägs det att de blir desto mäktigare!) Hos några folk fick de manliga shamanerna klä sig som kvinnor för att komma i åtnjutande av förmågorna. Det finns andra kulturer där de flesta shamanerna är män.
Att vara shaman är ett sätt att leva då man går med en fot i den vanliga verkligheten och med en fot i andevärlden. Andevärlden finns runt shamanen hela tiden inte bara på söndagar. Allt han eller hon ser, rör eller använder har en andlig sida. En shaman tillber inte andar eller "gudar" utan vi samarbetar med dem.
Man blir shaman genom att genomgå en shamansk kris, initiering, lärdomstid och pånyttfödelse. Det är inte bara att själv börja kalla sig shaman utan det är en utnämning av andevärlden. Då är det inte något man gör utan ett sätt att leva och man har nått långt i sin utbildning. (Färdiglärd blir man aldrig…)
En blogg om shamanism och annat finns att läsa här!
lakegarden@gmail.com